Presentation av Volontärspelet på Alviks bibliotek 12 november kl.12

Jag ville skriva en roman om hur språket kan stödja och styra handlingar. Hur ord kan omformas och utnyttjas som vapen. Språket kan överbrygga motsättningar, men också användas för att söndra. Om människor urskiljningslöst kallas för odjur eller kackerlackor kan orden döda. Boken ”Volontärspelet” tar sin utgångspunkt i detta. Det är en spänningsfylld roman som tar sig an stora och eviga teman – godhet, ondska och de inte alltid självklara gränserna där emellan. Försäljning/signering i samband med programmet.

”Linneas liv står och stampar, men så erbjuds hon att arbeta som volontär på ett viltreservat i södra Afrika. Hon vill göra skillnad och bestämmer sig därför för att anta erbjudandet. Men när hon väl är på plats hamnar hon snart i konflikt med en annan volontär som verkar vara ute efter henne. Osämjan eskalerar och snart finner sig Linnea stående inför farorna som ryms i den afrikanska vildmarken, och även ansatt av en människas konkreta hot. ”

Andra finns med i spelet – ett smakprov till

ROLF
Jag kände på kinderna. De var heta.
Är människan i grunden god eller ond? Själv har jag ingen åsikt om det, men frågan engagerar många och det ger möjligheter till att utveckla underhållning. Språket kan förföra och ord kan döda. Människor kan förminskas och förföljas om de blir kallade för kacker-
lackor upprepade gånger. Flera forskare har studerat viljan att göra andra människor illa. I experiment räcker det med att klassa folk som underlägsna för att de ska bli underlägsna, också i sina egna ögon. Studenter från Stanford-universitetet fick under en forskares ledning spela fångar och fångvaktare. Först gick det hela över förväntan, fångarna lät sig kväsas av fångvaktarna, men snart blev det alltför realistiskt. Försöken fick avbrytas för deltagarna tog det hela på blodigt allvar.
Senare fick försöken kritik för att man hade fuskat och provocerat fram ondska – vilket också var intressant ur mitt perspektiv. Jag jobbade i toppen av ett av våra största mediaföretag. Bokstavligen, för jag satt på trettioandra våningen i koncernens huvudkontor, där jag ledde Media Dynamics Group. Jag såg ut över Karlbergskanalen, de stympade Sankt Erikstornen mittemot och de eländiga skraporna som har förfulat Stockholms skyline.
Av en ren tillfällighet besökte jag för en tid sedan viltreservatet i Sydafrika, som jag engagerat firman i. Det var en fantastiskt fin pusselbit i det nya projektet.
Mötet med Nombeko skulle bli spännande. Jag gjorde som jag fått för vana, gick ett par varv runt skrivbordet, slängde en blick neråt Karlbergskanalen och satte mig i fåtöljen med lurarna i öro51
nen. Jag tog några djupa andetag innan jag reste mig igen. Greppade bouleklotet, kramade det hårt och släppte iväg det mot den illröda lillen på andra sidan rummet.
Inte illa. Jag gick fram till skrivbordet, inrättade mig bekvämt tillbakalutad i stolen och tryckte på tangentbordet. Nombekos leende fyllde skärmen i mitten.
Hennes cv låg utspritt på mahognyskivan, utom synhåll för min kamera. Meriterna var överväldigande – och dessutom matchade de uppdraget bättre än jag hade kunnat drömma om. Grundutbildning som jägmästare. Aktiv och trogen partimedlem. Medieutbildning som hon fått genom partiet hos ett etablerat företag i Rosebank,
Johannesburg. Där hade hon gått kurser i relationship building, crisis resolution, sentiment evaluation, med mera med mera. En del av det där var etiketter, men hon hade skit under naglarna och hade jobbat handgripligt med sociala media och opinionsbildning också.
Jag struntade i att, som jag annars brukar göra, hålla tillbaka min förtjusning.
”Du har en perfekt profil, Nombeko. Det är verkligen roligt att du är med på noterna, och jag ser att ni har kommit igång bra. Det här blir en utmaning för dig också och du passar perfekt för uppgiften.”
”Tack Rolf, det ska bli riktigt spännande – och det är det redan. Jag är glad att få stämma av läget med dig.”
”Vi är på rätt väg”, svarade jag. ”Definitivt. Volontärernas rooming in fungerar fint. De gör sig hemmastadda som man förväntar sig och vi vet att det kommer att bli bättre än så. Inget jobb till att börja med och disken får personalen sköta.
”Jag ser upplägget”, svarade hon. ”Det verkliga spelet drar igång när volontärerna har antagit erbjudandet.”
”När volontärspelet börjar på allvar. Då förutsätter jag att alla volontärerna har skrivit under på att de är med.” Jag repeterade de första faserna som volontärerna skulle gå igenom. Det viktiga stadiet då tilliten till varandra inom de båda grupperna skulle byggas upp. Nyckelorden som skulle inplanteras efter hand.
”Otroligt fängslande, men det låter också väldigt vetenskapligt”,
52 svarade hon. ”Det påminner om sociala experiment som man läste om på universitetet.”
”Det kan du ha rätt i”, sa jag. ”Lägg därtill resurserna som vi har för att genomföra projektet. Betydligt mer än många forskningsprojekt. Förresten – tveka aldrig att meddela mig om du behöver något. Ledningscentralen här i Stockholm är en kopia av den hos dig. Den är alltid bemannad.”
Nombeko var naturligtvis medveten om att det inte var bara hon och hennes kollega Gary som kunde följa alla rörelser som deltagarna gjorde och dessutom för det mesta kunde höra vad de sa. På de ställen inom reservatet som det inte fanns kameratäckning övervakades rörelserna med gps-spårning – alla volontärer hade ju armband.
”När du sedan vill gå tillbaka och kolla, så kommer allt att finnas inspelat”, sa jag. ”För allas trygghet.”
”Suveränt”, svarade Nombeko. Hennes favorituttryck. Hon var med i konspirationen.
”Fint att du är öppen för kreativa grepp. Det här ska bli en succé och du kommer inte att bli lottlös. Upplägget kommer att klarna efter hand, för det här är programutveckling i högsta grad.”
Jag tackade Nombeko för sessionen och släckte länken.

Volontärspelet – första kapitlet

Boken kom ut den 28 augusti.
Se också https://showside.se/?p=301 om vad som insprerat boken.

Så här börjar det …

”Massor av svettiga kroppar i den fullsatta kabinen. Folk pladdrade högljutt på olika språk och det var det vanliga stöket för att hitta plats för klunsar till handbagage. Armbågar och skor som trampade runt.
Det var en grann skara av passagerare som jag hade runt om mig. Förväntansfulla, utom några kostymklädda stroppar och ett par färgsprakande damer som skymtade bakom skynket framme i business class; de var uttråkade, eller så ville de se ut som om de var det. Jag fick ett vänligt leende av mannen till höger om mig när jag satte mig. Han bläddrade redan i några papper.
Jag drogs upp i den knallblå himlen. Jag minns så tydligt känslan. Friheten, osäkerheten. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på.
Jag tryckte in öronmusslorna, stängde ögonen och släppte lös musiken i kroppen. Spröda, vassa och fylliga stråktoner på en gång. Jag var lycklig, förväntansfull och rädd.
Kände efter igen.
Pass och pengar i den blå- och vitrutiga blusen med dubbla fickor, biljetter och mobil i snickarbyxorna. Lediga kläder under flygresan från Köpenhamn till Port Elizabeth. Ändå märkte jag blickarna, folk som trodde att de kände igen mig. En del var övertygade om att jag var med i en teveserie. ”Du är Megan Boone”, sa de. Kastanjefärgat hår och blå ögon. Intensivt blå, azurskiftande. ”Det var därför som jag föll för dig”, hade han sagt.
Frågorna kom tillbaka. Mamma sa: ”Åk! Det blir ditt livs äventyr, det är du värd min flicka! Jag är såå avundsjuk på dig.” Så hade hon aldrig sagt förut. Det hade alltid varit kommentarer åt andra hållet, som den jag gav mig själv nu: ”Vad är det du ger dig in på?” Mamma som jag hade hållit på avstånd så länge. Det var bara de sista veckorna som vi började prata, ringa och fråga varandra om småsaker – och då skulle jag resa iväg. Så jävla typiskt … ”

Volontärspelet!

Snart kommer den, tredje delen i trilogin med Georg Cournot. De tidigare böckerna är Ingreppet – om vapenhandelns manipulationer (!) och Levande döda om geschäft med kroppsdelar.

I Volontärspelet ställs två grupper av unga människor emot varandra. Vad som börjar med en oskyldig lek tar sig snart otäcka uttryck.

Håll utkik! Kommer i augusti.

Fler fina rader om Leka vuxen

Ann Mellblom på Spegeln har läst Marica Källners ”Leka vuxen”

” I Leka vuxen utforskar Källner unga kvinnors ensamhet, tankar, tystnad, förhållande till barndom och vuxenliv, föräldrar, förälskelser, vänner och syskon. Det är stundtals en rå och ogästvänlig miljö, men viljan att läsa vidare växer sig allt starkare genom bokens 140 sidor. I en tid då ungas psykiska ohälsa ofta lyfts, känns Leka vuxen som en viktig och angelägen bok.Källner är en mycket god stilist med ett enkelt, funktionellt och avskalat språk. I korta, raka meningar får hon fram beundransvärt mycket handling och många känslor som tydligt framträder mellan raderna. Själv uttrycker författaren att hon vill använda ett språk som ”gestaltar mer än förklarar” och ”skriva drastiskt, så det händer saker i meningarna ganska snabbt”.- En hel del av novellerna berör ämnen som vi inte gärna pratar om … ”

Läs vidare här!

Om Winai Books

Språket kan bli ett livsfarligt vapen.
Volontärspelet kommer ut i augusti. Om hur människor kan vändas mot varandra med språket. Volontärer möts på ett afrikanskt viltreservat, uppdelat i två zoner . en för de bruna och en för de vita lejonen …

Det började med Ingreppet, en roman om hur Sverige manipulerades av vapenhandeln.” Obskyrt”, tyckte f.d. riksrevisorn.  Inte bra för Sverige. ”Men du fick ju rätt”, erkände hon senare. Verkligheten överträffar dikten.  Sedan publicerade vi Marica Källners Det som får plats, om och med noveller – utsnitt ur unga människors liv. och tankar om skrivandets hantverk. Skriften är på väg att etablera sig som ett standardverk för novellister. Uppföljaren Den som står dig närmast blottlägger det vi helst inte vill se: att gränsen mellan god och ond ibland är så tunn att den brister på ett ögonblick. Levande döda är en politisk spänningsroman som handlar om hur gap mellan rika och fattiga världar ger utrymme för kriminalitet och hänsynslösa affärer. På flykt till kärleken är baserad på en dagbok av en flicka som far till Tyskland 1936. Den tar upp ett område som sällan belyses: hur människor som varken är förbrytare eller offer tar sig igenom krigets helvete och hur de kommer ut, sargade med skuld i ett nytt liv.
Senast ut är Leka vuxen. Novellsamlingen innehåller skildringar ur unga kvinnors liv. Närgångna, raka. Om trasiga familjerelationer och kärlek. Om våld och identitetssökande. Boken möttes av fina omdömen utom av en recensent, som ville slå budbäraren.
Om vi ser tillbaka: Våra böcker handlar om sårbarhet och om hur människor kan vilseleda – sig själva och andra. Det kan vara kontroversiellt. Vi fortsätter så.
N
Peter Winai

Trelleborgs Allehanda skriver om På flykt till kärleken

”Det blåste … full storm och Östersjön gick i vita brott helt ogenerat över västra piren in i hamnen. Det var inte utan att man tyckte synd om de arma människor som till sina egna olycksaliga levnadsöden även skulle behöva göra en resa … i rykande storm med ett fartyg av Kastelholms storlek … Den äldsta … var en nära åttioårig gumma och den yngsta en baby på endast några få månader.”

En fin artikel i TA lördagen den 27 juli. Boken kan beställas här, eller på nätet eller köpas direkt i vissa boklådor, som Söderslätts bokhandel i Trelleborg.