Boken kom ut den 28 augusti.
Se också https://showside.se/?p=301 om vad som insprerat boken.
Så här börjar det …
”Massor av svettiga kroppar i den fullsatta kabinen. Folk pladdrade högljutt på olika språk och det var det vanliga stöket för att hitta plats för klunsar till handbagage. Armbågar och skor som trampade runt.
Det var en grann skara av passagerare som jag hade runt om mig. Förväntansfulla, utom några kostymklädda stroppar och ett par färgsprakande damer som skymtade bakom skynket framme i business class; de var uttråkade, eller så ville de se ut som om de var det. Jag fick ett vänligt leende av mannen till höger om mig när jag satte mig. Han bläddrade redan i några papper.
Jag drogs upp i den knallblå himlen. Jag minns så tydligt känslan. Friheten, osäkerheten. Jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på.
Jag tryckte in öronmusslorna, stängde ögonen och släppte lös musiken i kroppen. Spröda, vassa och fylliga stråktoner på en gång. Jag var lycklig, förväntansfull och rädd.
Kände efter igen.
Pass och pengar i den blå- och vitrutiga blusen med dubbla fickor, biljetter och mobil i snickarbyxorna. Lediga kläder under flygresan från Köpenhamn till Port Elizabeth. Ändå märkte jag blickarna, folk som trodde att de kände igen mig. En del var övertygade om att jag var med i en teveserie. ”Du är Megan Boone”, sa de. Kastanjefärgat hår och blå ögon. Intensivt blå, azurskiftande. ”Det var därför som jag föll för dig”, hade han sagt.
Frågorna kom tillbaka. Mamma sa: ”Åk! Det blir ditt livs äventyr, det är du värd min flicka! Jag är såå avundsjuk på dig.” Så hade hon aldrig sagt förut. Det hade alltid varit kommentarer åt andra hållet, som den jag gav mig själv nu: ”Vad är det du ger dig in på?” Mamma som jag hade hållit på avstånd så länge. Det var bara de sista veckorna som vi började prata, ringa och fråga varandra om småsaker – och då skulle jag resa iväg. Så jävla typiskt … ”
